Mest sålda album i världen eller USA?

Expressen har luskat ut att Michael Jackson är på god väg att överta trofén mest sålda album, i och med att Thriller säljer som aldrig förr efter artistens bortgång. Men TT Spektra, där artikeln kommer ifrån, hänvisar till amerikanska försäljningen, där The Eagles toppar på 29 miljoner med deras Their greatest hits. Vad gäller hela världen är Thriller fortsättningsvis Thriller mest sålda skivan. Kanske har Expressen svårt att skilja på USA och världen?

Alexander Bard om Michael Jackson

I samband med Michael Jacksons bortgång var TV4 smarta nog att kalla på Alexander Bard för att få en experts utlåtande över king of pop. Och som han levererade. Uttrycket 'kasta sten i glashus' kan inte ha nått Motala ännu... eller så hann Alexander flytta.

Att Michael Jackson ställt till med freakshow de senaste åren kan jag hålla med om, och att hans danssteg förändrat världen råder det inga tvivel om. Men när Alexander Bard menar att Michael Jacksons musikaliska sida inte bidragit med särskilt mycket finns det all anledning att ta på sig ifrågasättarhatten. T ex påstår Bard att Michael själv inte skrev sina största hits. Hmm, hört talas om låtarna "Don't stop 'til you get enough", "Wanna be startin' somethin'", "Beat it", "Billie Jean", "Bad", "Smooth criminal", "Heal the world", "Black or white", "They don't care about us"? För att nämna några...

Alexander Bard säger sig aldrig ha inspirerats musikaliskt av Michael Jackson, utan nämner hellre namn som Elton John och John Lennon. Vilket då i Bards värld betyder att Michaels musik är skit. Intressant att välja sina egna låtar som värdemätare på hur hög kvalitet musik har.

Slutligen menar Alexander Bard att Michael Jackson inte gjort nåt vettigt de senaste 18 åren. Ifall så var fallet, vad gör det för skillnad? Michael var ju likafullt störst av alla på åttiotalet, han var stor redan innan dess, han har mest sålda skivan genom tiderna, dessutom är det många nya fans som upptäcker hans musik än idag. Även om Bard hade sin storhetstid som låtskrivare på nittiotalet så är han ju ändå framgångsrik inom sin profession. Att 2000-talet inte fört med sig några stora hits gör ju inte Army of lovers-karriären mindre för det.

Alexander Bard är först och främst ute efter uppmärksamhet och här kom ännu ett strå i stacken.

Eddie Van Halen & Michael Jackson

En dag när Eddie Van Halen sitter i sin studio 5150 ringer telefonen och en röst säger" "Yo Eddie! That Eddie?", medan man kan höra folk som skrattar i bakgrunden. Telefonsystemet var föråldrat så linjen bryts och Eddie lägger på, i tron att det var ett fan. Det ringer på nytt, Eddie svarar och samma röst säger: "Hey, Eddie!" Eddie ropar "Asshole!" till svar och lägger på. Telefonen ringer en tredje gång: "Hey Eddie, this is Quincy Jones."

Quincy Jones var Michael Jacksons producent och han ringde för att få Eddie att medverka med gitarrsolo på "Beat it". De andra Van Halen-medlemmarna var inte helt tilfredsställda med att man gjorde grejer utanför bandet, men de var alla bortresta för tillfället och Eddie var i studion så han tänkte: vad är oddsen att de ska få reda på att jag spelat på en svart killes skiva?

Eddie Van Halen spelade in två solon under loppet av tjugo minuter och gav Quincy och Michael möjligheten att välja det de gillade mest. Låten blev en av de stor hitarna på världens mest sålda skiva genom tiderna, och solot räknas som ett av de bästa som gjorts.

Man kan tänka sig att det hade blivit enheldel royalties genom åren, men Eddie ställde upp gratis (han lär ha pengar så han klarar sig ändå). För Eddie räckte det med tackbrevet han fick av Quincy Jones, signerat "The Asshole".

Sverker på Sweden Rock

Sverker Olofsson på Sweden Rock, är förvånad över all vänlighet han mött.

Kiss blod i Sports Illustrated

Norsk TV gjorde för ett tag sen en dokumentär om bandet Kiss, där Gene Simmons och Paul Stanley är väldigt tydliga med att Kiss först och främst handlar om att tjäna så mycket pengar som möjligt. Man håller på och söker efterträdare till alla fyra bandmedlemmar som ska ta över så småningom, även om Paul och Gene åldras så ska bandet Kiss fortsätta för evigt.

Under storhetstiden gjordes det en tecknad serietidning om Kiss, och man kom på att blanda bandmedlemmarnas riktiga blod med bläcket vid tryckningen av en av tidningarna. Problemet var att när man kom till tryckeriet och spillde blod i bläcket var det inte Kiss serietidning som skulle tryckas, utan tidningen Sports Illustrated. Så någonstans därute finns det ett nummer Sports Illustrated med blod av Paul, Gene och grabbarna.

Last look at Eden

Europe har släppt sin första singel från nya skivan, Last look at Eden. Nedstämda gitarrer, Deep Purple-influerade stråkar, nya harmonier, versen skvallrar om att John Norum spelar gitarr i bandet medan refrängen med alla säkerhet bär sångaren Joey Tempest signatur.

Visst hade man önskat mer åttiotalsvibbar i musiken, men dit lär Europe inte gå. Om inte nya skivan floppar totalt. Och det lär den inte göra, Last look at Eden är inte så pjåkig faktiskt.

Lill-babs visar vägen

GPS-apparater som Netonnet säljer har nu fått nya röster av bl a Backyard Babies och Lill-babs. Ett utmärkt exempel på hur man kan förena nytta med nöje - Lill-babs som säger när man ska svänga vänster och höger.

Whitesnakes nya symaskin

David Coverdale, mannen vars färgade blonda hår skapade stor uppmärksamhet i åttiotalets hårdrocksvärld, har nu tagit ett nytt steg i jakten på den perfekta imagen. När Whitesnake besökte Umeå i helgen passade man på att inhandla symaskin för 70 000 kr, en Designer Diamond, för att dekorera bandets kläder. "Mr Coverdale likes roses" förklarade bandets manager. Få se vad detta innebär för Whitesnakes framtid, I'm excited, are you excited?

Finska artister drömmer inte

Hufvudstadsbladets Philip Teir slår huvudet på spiken när han förklarar skillnaden mellan svensk och finländsk musikkultur för SvD. Sverige älskar det svulstiga, amerikanska, medan finländare är mer introverta och nationalromantiska. "Finska artister drömmer inte, de vet att de ändå blir besvikna."

Förutsägbara recensenter

Markus Larssons recension av ESC-vinnaren Alexander Rybaks skiva har gett Markus uppmärksamhet både i hemlandet som utanför landets gränser, t ex Alexanders hemland Norge. Markus tycker musiken påminner om smurfhits och ger skivan betyg ett av fem, medan norska recensenter hyllar skivan och ger fem av fem.
Hur kan man tycka så olika? I detta fall är det uppenbart att det inte är musiken man recenserat i första hand. Norrmän gillar norrmän som dessutom vunnit ESC, Markus gillar inte ESC-vinnare som dessutom är från Norge. Hur ska man som läsare kunna ha nåt som helst förtroende för recensenter när det blir så här förutsägbart?

Så gjordes Mamma Mia

På Musikermagasinets sida mmonline.se kan man se ljudteknikern Bernard Löhr i en 46 minuter lång presentation av filmen Mamma Mia, från första inspelning till slutmixning. Man får bl a höra Bernard berätta om Pierce Brosnan som vit i ansiktet av nervositet för första gången äntrar en inspelningsstudio. Intressant.

Digital musik säljer bra i England

2008 var ett mycket positivt år för den digitala nedladdningen i England:

- 10% av befolkningen köpte digitalt, 5% året innan
- Den digitala försäljningen står för 95% av singelförsäljningen, m a o 110 miljoner exemplar, 42% mer än året innan
- Över 10 miljoner fullängdsplattor såldes 2008, hela 65% än 2007
- Åldersgruppen 20-29 är de som köper mest.

Verkar som att skivbolagen är på rätt spår.

Förändringens vindar blåser över Melodifestivalen

SVT och Christer Björkman har enligt Expressen hållit möte om hur schlagersverige ska räddas från fler fiaskon. Man funderar på att kalla in utländska låtskrivare, låta första urvalet låtar bestämmas av proffsjury, samt samla in svenska "musikbranschen" för att gå igenom vilka förändringar som är nödvändiga. Det sistnämnda låter ju spännande, man undrar förstås lite vem "musikbranschen" är... Shirley Clamp och Thomas G:son?

Van Halens keyboardist spelar falskt

Gitarristen Eddie Van Halen brukar spela alla syntar till låtarna själv, men live är det lite svårt att spela gitarr och synt samtidigt, därför ligger syntarna ofta på band. Men ibland går det lite fel, som i Greensboro där backtracket av någon anledning spelades i 48kHz istället för normala 44,1kHz, vilket ledde till att syntintrot på hiten Jump blev för högt. I YouTube-klippet (från 0:54 och framåt) märker man att Eddie febrilt försöker stämma upp gitarren, men det är ju inte så lätt när tusentals mänskor är i publiken. Även solen har fläckar.

Tillräckligt catchig för en 21:a plats

Norge vann i överlägsen stil och slog Lordis poängrekord. Landet som ha rekordet i antalet sista placeringar har nu vunnit ESC tre gånger. Islands andra plats var också väldigt kul, även Johanna tycks ha tilltalat både folket och jurygrupperna. Finlands flirt med nittiotalet gick inte hem i Europa, inte ens fastän kepsen var bak och fram. Juryn tog Waldo's People till finalen men sen var det stopp.

I år var Sverige mer förberedda på ett dåligt resultat, dock var 21:a plats väldigt magstarkt. I intervjuer och krönikor efter finalen finns det en fortsatt tendens till att stoppa i huvudet i sanden. "Malena Ernman var fantastisk." "Låten var för udda för Europa." Så länge Björkman & co fortsätter skylla ifrån sig kommer bottenplaceringarna att fortsätta rada upp sig.

Visst, Ernman var bättre nu än i svenska uttagningarna. Men övriga Europa har inte samma relation till henne som Sverige. Precis som med Perrelli ifjol, eller The Ark året innan. Men låten var förutsägbar och tillräckligt catchig för att nå en 21:a plats. Sverige har efter England de mest framgångsrika låtskrivarna i Europa. Ska inte det synas i ESC? Eller vill inte de duktiga låtskrivarna vara med i Melodifestivalen?

Sveriges saldo de senaste fem åren har varit 19, 5, 18, 18 och 21, bara Carola har lyckats nå framgång trots svag låt. Bara Christer Björkmans bidrag från 1992, samt Forbes och Monica Zetterlund har varit sämre, på 49 försök. Ju populärare och showigare Melodifestivalen blir, desto sämre går det i eurovisionsfinalen. Björkman har gjort ett mycket bra jobb för SVT, man förstår ju att de vill ha kvar honom. Tittarsiffror är viktigare för SVT än höga ESC-placeringar. Kanske det är problemet.

Gissar finalen

Idel väntade namn som gick vidare från andra semifinalen. Albanien var mycket bättre live än på "videon" som skickats ut. Estland höjde sig även de ett snäpp när det väl gällde. Azerbajdzjans Arash var ingen höjdare som sångare, nästan pinsamt dåligt. Men låten Always och kompanjonen AySel räddar mycket och Azerbajdzjan kommer att bli farliga på lördag. Dessa fem tror jag det handlar om:

Azerbajdzjan, Norge, Turkiet, Ukraina och Bosnien-Herzegovina. Storfavorit är fortsättningsvis Norge, folket gillar Alexander och han ligger säkerligen bra till hos jurygrupperna också.

I jagande klungan hittar vi bl a Tyskland och Armenien. Grekland kommer också att få många röster, men låten förlorar mycket på sångaren Sakis. Man hade behövt höja låten några tonsteg för att få nåt tryck i refrängen. Frankrike med sin Patricia Kaas hade behövt en bättre låt, stjärnan har man redan. Och så hoppas jag på Island som kan nå långt ifall Johanna gör ett lika bra framträdande som i tisdags.

Kommer juryns intågande att förändra reslutatet? Här tror jag att t ex nämnda Island och Frankrike har en fördel gentemot shownummer som Ukraina. Finland och Sverige kommer inte sist men har svårt att nå topp-tio tror jag.

Gissar semifinal 2

Då var det dags för den andra semifinalen, och förutom några favorittippade låtar når inte kvällens tävling upp till den första semifinalen. Några säkra kort finns det iallafall.

1. Norge. Segerfavoriter, först och främst tack vare Alexander Rybaks charm, men låten har folkliga inslag som tilltalar många.

2. Azerbajdzjan. En typisk eurovisionpoplåt som inte lär ha några problem att sno en finalplats.

3. Ukraina. Det man inte har i låtkvalitet får man ta igen i showen. Och det försöker Ukraina göra. Pannkaka enligt mig men många gillar pannkaka.

4. Grekland. Något intetsägande låt och artist, men Grekland går alltid vidare och många gillar Sakis Rouvas. Med bra produktion kan man nå långt. Och refrängen är ju fin.

5. Danmark. Niels Brinck har fått, inte bara Ronan Keatings komposition, utan även hans underbett. Lite märkligt kan jag tycka, men kanske Ronan är en stor förebild för honom. Eller så sjunger han bara som på demon. Versen är bättre än refrängen.

6. Albanien. Bra melodi, stora frågetecknet är om Kejsi Tola tålar trycket.

7. Estland. Tillräckligt etniskt och fint för finalchans.

8. Ungern. Såhär låter disco från Ungern, gotta love it... eller.

9. Kroatien. Typiskt kroatiskt bidrag, kanske kan det lyckas i år.

10. Slovenien. Okej, det här lär inte gå vidare, men att försöka få med en instrumental låt i ESC är värt att uppmärksammas.

Här är en bild på Udo Jürgens, vinnare 1966.

Karaoke-feeling över första semifinalen

Journalisternas favorit efter första semifinalen var Islands Is it true och jag kan bara stämma med i lovsången. Johanna var det stora utropstecknet igår kväll. Annars gick det ganska som väntat. Att Portugal gick vidare ifrågasätter jag dock, visst hade det varit kul med Vitryssland ändå. Alla tre nordiska bidrag gick till final, om det var tack vare folkets eller juryns röster vet vi inte.

Det har klagats på ljudet, och stundtals blev det nästan lite karaoke-feeling över det hela. Sången vad oerhört starkt mixad i förhållande till bakgrundsmusiken. Island var ett undantag från det tunna ljudet och det vann de på tror jag. Sveriges Malena Ernman var högt mixad även hon, men gjorde en sångmässigt starkare insats än i Globen. Den stora skilladen med Sveriges bidrag, för oss som hört henne i Melodfestivalen, var att inspelade kören är borta och live-kör har satts till. Kör som sjunger nåt helt annat, lät inte så kul kan jag tycka. Sänk även körvolymen på lördag så att inte allt tryck i musiken försvinner.

Annars lär dethär ha varit den starkare semifinalen av de två, men en och annan godbit ska man väl få sig till livs imorgon också. Om man uthärdar programledarna.

La Voix kräver tre timmars sömn

På sin blogg har Malena Ernman listat hur olika krävande hennes sångnummer är relaterat till antalet timmar sömn. T ex kräver Askungen, som hon är aktuell med just nu, sju timmars sömn, annars går den inte att sjunga. Figaros bröllop funkar med fyra timmar, medan La Voix endast kräver tre timmars sömn och två koppar kaffe.

Jag behöver sova nio timmar bara för att orka upp ur sängen.

Gissar semifinal 1

Tio låtar ska gå till final. Med sammanlagt 42 bidrag blir det inte så svårt att lista ut att vi kommer att få vara med om enheldel lågvattenmärken under veckan som kommer. Men man börjar bli van med alla delfinaler och semifinaler, så vi ska nog överleva dethär också.

Folket röstar vidare nio låtar, och juryn en. Följande låtar tror jag går vidare från första semifinalen:

Turkiet. Är en av förhandsfavoriterna. Lite lagom catchigt och nasalt för att kunna nå långt.

Armenien. Landet brukar lyckas bra och har alla förutsättningar även detta år. De har en förmåga att leverera låtar som fastnar vid första lyssningen. Och så är de ju systrar.

Bosnien-Herzegovina. Bosnien brukar även de komma högt upp på listan, och med årets bidrag finns det inget som talar för nåt annat. Dramatiskt och fint.

Rumänien. Flickor från Balkan gillar att ordna fester, och vi andra stämmer med i refrängen: "The Balkan girls, they like to party, like nobody, like nobody." Radiovänligt.

Vitryssland. Okej, kanske ingen förhandsfavorit, men låten har bra melodi och Petr Elfimov kan sjunga hårdrock. För att citera Charlotte Perrelli: "Man kan alltid lita på hårdrockssångare."

Island. Produktionen låter förlegad men i övrigt är detta en riktigt fin historia, med bra sång av Johanna Gudrun Jonsdottir. Det hela hade vunnit på ett bättre arrangemang, varför inte i stil med Dixie Chicks?

Sverige. Måste man ju ändå ta med. Fördelen är Malena Ernman, inte låten.

Finland. Har kanske inte så mycket med 2009 att göra, men vilka låtar har nu det i dessa sammanhang. Tråkig rap, men en enkel catchig refräng kan fiska röster.

Montenegro. Inte det lättaste att hitta tio bidrag, så det får bli lite montenegrodisco, samt...

Schweiz. Arenarock av det moderna slaget. Bra produktion, halvbra låt och sångare.

För er som inte vet vem ni ska ge er röst till på tisdag, kommer här Vitryssland:

Det svenska eurovisionsförfallet

Hur höga förväntningar ska Sverige ha på en hög placering i Eurovision 2009? Sedan svenska uttagningen expanderade med deltävlingar och showfaktorn höjdes har det samtidigt gått åt skogen i europeiska finalen. Med undantag av Carola har Sveriges senaste placeringar blivit artonde, artonde och nittonde, och ifjol hade Hero inte ens gått till final om det inte varit för juryns röst. Faktum är att Sverige inte haft en enda topp-3 placering under 2000-talet, under nittiotalet hade man fyra och åttiotalet tre.

Vad är orsaken till det svenska förfallet? Detta har hänt sedan Sveriges glansdagar:
1. Fler länder är med. Man pratar om öststatspakter men faktum är att nya hungriga länder många gånger haft de fräschaste idéerna och de bästa bidragen.
2. Melodifestivalen har blivit mindre melodi och mer show. Det är ingen hemlighet att Christer Björkman vill ha kvantitet och inte kvalitet i den svenska tävlingen. Kända artister (i Sverige) väger tyngre än bra låtar. Underhållande javisst, men håller det i Europa? Tydligen inte, Christer.
3. Folket röstar. I Sverige röstar man på det som blir mest upphaussat i media, man vill ju rösta på en vinnare. I Europa röstar man på grannlandet och Sverige har inte tillräckligt många grannar.
4. Man vill ha nya vinnare. I och med Rysslands vinst ifjol var det åttonde året i följd som ett land utan tidigare seger vann ESC.

Hur ska man bryta denna onda spiral? Kanske låta nån annan än Christer Björkman ta över rodret? Satsa mindre på att få rätt artister till Melodifestivalen och mer på att få rätt låtskrivare? Sverige har en tradition av oerhört duktiga låtskrivare som lyckats internationellt. Att få nån av dem är kanske inte realistiskt men det borde ju finnas alternativ till Ljunggren, G:son och Pling?

I år gör juryn comeback i finalen. De kommer att ha lika mycket makt som folket för att minska risken att det blir grannländerna och inte de bästa bidragen som får rösterna. Återstår att se hur det påverkar Sveriges chanser. Först ska man ta sig vidare från semifinalen, som tur är röstar juryn även i år fram ett av bidragen som får gå vidare.

Årets eurovisionsvinnare googlad

Google har gjort en sk prognos-gadget som förutspår vem som vinner årets Eurovision Song Contest. Utgående från antalet google-sökningar görs en lista på vilka bidrag som är mest populära. Och att googla på sitt eget land ger inga högre poäng, alla sökningar från deltagarens eget land tas bort. Just nu leder Norges Alexander Rybak, 328 poäng mer än Lettland, som är sist.

2nd best to none

Benny Andersson och Björn Ulveaus släpper ny poplåt, 2nd best to none, i samarbete med bennyägda hotellet Rival. Sången sjungs av personal på hotellet och släpps idag i samband med Rivals nya hemsida.

Björn och Benny har rört sig ytterst lite i popsvängen sen Josefin Nilssons platta Shapes som släpptes 1993, och 2nd best to none skvallrar om att de fortfarande kan om de vill. Om man bara kan bortse från hotellpersonalens sångprestation...

Här finns låten på Spotify.

Ingen singel för Manic Street Preachers

Bandet Manic Street Preachers väljer att inte släppa nån singel från deras nya skiva Journal For Plague Lovers. De vill se albumet som en helhet, inte olika delar. Texterna är skrivna av Richey Edwards som var deras gitarrist innan han försvann spårlöst 1995. Bandet ser skivan som en hyllning till Richey och eftersom texterna skrevs innan digitala revolutionen - på skrivmaskin, inte dator - har man också valt att spela in hela skivan analogt, utan nån hjälp av dator.

På iTunes kan man heller inte köpa enskilda låtar från skivan, utan Journal For Plague Lovers är 'Album Only'. Ska bli spännande att se hur mycket skivan kommer att sälja.

Plagiat: Viva la Cat Stevens?

Coldplay har redan fått känna på hur det känns att bli anklagade för låtstöld, med Joe Satriani som säger sig ha gjort originalet till Viva la Vida. Upp dyker nu även Yusuf Islam, mer känd som Cat Stevens, som gubben i lådan och säger att hans låt Foreigner Suite från 1973 innehåller samma melodi som Viva la Vida. Däremot ämnar inte Yusuf försöka mjölka några pengar ur Coldplay.

Nu är det ju så att varken Viva la Vida, Satrianis If I could fly eller Foreigner Suite innehåller några riktigt originella melodier. Och då får man kanske leva med att låta som andra. Och det lär komma fler låtar med liknande melodier i framtiden.

Lyssna på Foreigner Suite, från 5:32 börjar det likna nåt.

Rock inget för syrsor

I byn Tuscarora i Nevada, USA, har man länge haft problem med mormonsyrsan som förstört åkrar, inkräktat hus, gett trafikproblem etc. Den kläcker sina ägg i norra Nevadas öken och beger sig därefter iväg i stora flockar. För några år sen testade invånarna i Tuscarora att sätta ut stereoanläggningar i en cirkel runt byn, och lät musik av bl a Rolling Stones och Led Zeppelin strömma ur högtalarna. Ett synnerligen lyckat experiment visade det sig, för mormonsyrsan gillar inte rockmusik utan vände om och sökte sig till andra Nevada-byar.

Rolling Stones i all ära, men finns det inte andra band som borde funka ännu bättre? Jag tänker Venom, Megadeth, Poison, Lars-Kristerz, Rövsvett... eller varför inte Anthrax. Har ni andra förslag?

Erik Hassle

Tjugoåriga Erik Hassle från Katrineholm är på gång. Singeln Hurtful är på väg upp på låtlistorna och nyss har han skrivit kontrakt med engelska Island Records (som lotsat namn som Keane, Amy Winehouse, Mika, U2 och Bob Marley). I dessa tider är Erik en ovanlig artist på det sättet att han inte slagit igenom via Idol eller Melodifestivalen, och det kan ju vara kul med lite omväxling. Erik Hassle ger lite Coldplay- och OneRepublic-vibbar, hans röst får mig att tänka på Gavin Degraw, och så är låten Hurtful inte så tokig faktiskt.

Fysiskt belastade finska musiker

Nu är det bevisat, finska rockare på scenen utsätts för lika mycket fysisk belastning som två timmar hårt idrottande. Det är Arbetshälsoinstitutet i Finland som undersökt bandet Apulanta under deras konserter. Hjärtfrekvensen låg på mellan 128 och 144 slag per minut i medeltal, och kunde ibland nå över 170 slag. Kroppstemperaturen hos medlemmarna mättes till 38,4 grader. Apulanta kommenterar det hela med: "...en tröst att veta att man jobbar lika hårt som en köttstyckare varje natt."

Vad är det dom säger, idrotten räddade mig från musiken.

Extra nitar kanske?

Tre grabbar som verkligen förstått allvaret i musiken är Per, Erik och Jonas. Dokumentären Hårdrocksbröderna kom i SVT för några år sen och på hemsidan kan man se ett litet klipp ur den fantastiska dokumentären, om grabbarnas villkorslösa kärlek till hårdrocken i allmänhet, och Iron Maiden i synnerhet.

Mp3-ljudet bättre än CD?

I DN kan man läsa om musikprofessorn Jonathan Berger vid Stanford University i USA, som har testat ljudkvalitet på ungdomar och kommit fram till att ungdomar gillar mp3-ljud bättre än CD-kvalitet. De har fått lyssna på bl a orkestermusik, jazz och rock i olika ljudkvalitet, utan att ha vetat vilket ljud de lyssnade på. Bäst tyckte de amerikanska ungdomarna i undersökningen om mp3-ljud i sämsta upplösning, 128 kilobit per sekund.

Vad lära av detta test? Tydligt är att dagens ungdom vant sig vid det sönderkomprimerade digitala ljudet (testa att lyssna på ljud med mycket diskant, t ex cymbaler, i mp3- samt CD-kvalitet, gärna i bra högtalare, och jämför). Det som inte framgår av DN:s artikel är vilket slags lyssning ungdomarna har haft vid testet. Det är mycket svårare att urskilja ljudkvalitet i små iPod-hörlurar jämfört med bra högtalare.

Jag kan inte annat än tycka synd om amerikanska ungdomar som vant sig vid skit.

Beyonces falsksång

Amerikanska teveprofilen Howard Stern sägs ha kommit över ett ljudklipp av Beyonce där hon sjunger riktigt falskt. Likt Enrique Iglesias-klippet för några år sen, ska en ljudtekniker ha spelat in hennes riktiga sång, istället för det som publiken får höra. Att nån överhuvudtaget kan ha gått på det här kan jag inte riktigt fatta, det är så överdrivet falskt. Det hörs tydligt att hennes sång är fixad i dator med Autotune eller liknande program.

Personen som gjorde detta med hennes sång har nu erkänt, och försvarat sig med att han aldrig trodde att nån verkligen skulle kunna tro att sånginsatsen var på riktigt. Då räknade han inte med Howard Stern.

Fallet Enrique Iglesias is a whole other story. I hans fall är det alltså fråga om playback-sång där han sjunger med så att mimandet ska se mer verkligt ut. Inget konstigt med det, med det låter ju lite roligt. Problemet är att han inte hör sin egen sång utan bara den förinspelade versionen han mimar till. Testa själva att sjunga rent med hörlurar på så att ni inte hör er egen röst. Inte det allra enklaste.

Jars of clay

Amerikanska bandet Jars of clay har nyss släppt sin nya skiva The long fall back to earth. Lite åttiotal i soundet och mycket melodier i låtarna gör att musikåret 2009 strax blev intressantare. Att man lyssnat på The killers är inte så svårt att lista ut, men bland deras influenser nämns även svenska namn som I'm from Barcelona och Lykke Li. Kul. Bästa låt är hiten Hero. Jars of clay klättrar som bäst högt upp amerikanska topplistorna, få se hur det blir med Europa.

Mobbningstv

Del ett av SVT:s Inför ESC 2009 visade sig vara riktig mobbningstv. Serneholt & co hade så fullt upp med att kommentera kläder, videor, frisyrer och utseenden, att man tycktes glömma det som Eurovision handlar om – melodier. Tråkigt. Varför man slopat idén med tyckare från alla nordiska länderna förstår jag inte, finlandssvenska Tomas blev ganska ensam. Del ett vanns överlägset av... Sverige.



Petr Elfimov från Vitryssland är för ful för SVT:s expertpanel för att få höga poäng.

Oasis

Världens mest överskattade band?

Tjugo år sen ...och stora havet

1989 släpptes skivan som blivit vald till bästa svenska popplattan nånsin, ...och stora havet av Jakob Hellman. Med låtar som Vara vänner och Hon har ett sätt tog han ett stadigt grepp om den svenska folksjälen. Över 160 000 exemplar har skivan sålts, och mer blir det för varje år som går.

Från Norrbotten flyttade Jakob til huvudstaden för att studera, och fick samtidigt möjlighet att göra en demo i en studio. Dan Sundqvist som senare blev hans producent, var närvarande vid demoinspelningen och tyckte att Jakob hade talang, men inte mer än så. De pratades vid efter inspelningen och tjugotreårige Jakob berättade att han skulle fortsätta plugga.

Men Jakob Hellman slog igenom med dunder och brak, och av nån anledning har det aldrig blivit nån uppföljare. Producenten Dan skulle för några år sen göra en tribute-platta till Ted Gärdestad, och försökte få tag på Jakobs kontaktuppgifter. När han till sist hittade honom berättade Jakob att Dan bara hade behövt kolla i telefonkatalogen. Jakob jobbade då som bagare, nu bor han i Malmö.

Abba på Öppet arkiv

I SVT:s öppna arkiv kan man hitta enheldel godbitar, bl a klipp med Abba från deras verksamma period. Det är Måndagsbörsen, Nöjesmaskinen, Gäst hos Hagge mm. Kolla in detta reportage från Rapport när det begav sig.

100% ökning av försäljning sedan Ipred-starten

Sedan Ipred-lagen trädde i kraft 1 april har musikleverantören InProdicon upplevt en ökning av digitala försäljningen med 100%. InProdicon står bakom omkring hälften av den musik som säljs via svenska online- och mobilmusiktjänster, med kunder som bl a Telia, Åhlens och MTV. Omkring 60% av den ledladdade musiken är inhemsk.

Om detta beror på Ipred återstår att se, men lite intressant är det iallafall.

Chris Cornell

Gamla rockaren Chris Cornell har nyligen släppt tredje soloplattan Scream. Med producenten Timbaland bakom rodret har man kombinerat Chris rockiga sida med Timbalands elektroniska ljudlandskap. Resultatet är ganska så tilltalande faktiskt, och lite annorlunda. Scream är inte en skiva man lär sig direkt, utan den kräver några genomlyssningar. Chris själv tycker att bästa sättet att lyssna på skivan är i hörlurar.

Skivan har fått blandad kritik, den debuterade på tionde plats på amerikanska billboardlistan, men sjönk femtiofem placeringar redan veckan därpå. Trots det något svala mottagandet har skivan sina höjdpunkter, inte minst titelspåret Scream, samt Part of me som får öppna hela skivan.

Här finns skivan på Spotify.

Priserna höjs på iTunes

Nu är kopieringsskyddet DRM helt borta från iTunes, det som många stört sig på i flera år. Baksidan är höjda priser, eller egentligen tre olika prisklasser, 7, 9 och 12 kr. En snabbkoll på iTunes ger att av de hundra mest nedladdade låtarna på amerikanska iTunes har 41 låtar höjts från 0,99 till 1,29 dollar. På brittiska varianten kostar en av de hundra mest nedladdade 0,59 pund (bandet Metro Station), 14 låtar kostar 0,99 pund, medan resten, 85 låtar, kostar 0,79 pund.

Slutligen svenska iTunes, där samma Metro Station-låt nu kostar 7 kr på topp hundra-listan. 16 låtar har höjts till 12 kr (bara amerikanska artister), medan resten, 87 stycken, kostar samma 9 kr. Om detta beror på att de svenska bolagen inte hunnit ändra priserna ännu återstår att se.

Det är ju som sagt skivbolagen som bestämmer priserna, inte iTunes. Apple har länge förespråkat samma pris på alla låtar, men har nu fått ge med sig.


Klicka på bilden för att se vilka amerikanska artisters låtar som höjdes igår.

Mutt Lange

Det som gjort Robert John Mutt Lange aktuell på senaste tid är separationen från frun Shania Twain, som han var gift med i femton år. Roligare saker kan man vara aktuell för, hursomhelst är Mutt Lange en genialisk musikproducent som får det mesta han rör vid att bli till guld. Genombrottet var Highway to hell-skivan med AC/DC, sen dess har han producerat storheter som Def Leppard, Bryan Adams, Foreigner, Michael Bolton, The Corrs, Shania Twain, Celine Dion, Backstreet Boys och nu senast Nickelback. Det som kännetecknar Mutt är hans sinne för melodier, hans perfektionism, och att han verkar ha en osannolik förmåga att förutse vad som kommer att bli en hit. Han är dessutom en duktig sångare själv, det är bl a hans sångröst som gör att man tycker att körerna på Def Leppards, Bryan Adams och Shania Twains skivor påminner om varandra. Han gillar höga killstämmor, och är en bidragande orsak till att AC/DC:s Brian Johnson och Def Leppards Joe Elliot tar i så de spricker på de Lange-producerade plattorna.

Mutt Lange är ursprungligen från Zimbabwe, men flyttade till Sydafrika för att plugga. Han gillar inte att synas i rampljuset, och har knappt gjort en intervju i hela sitt liv. Det bästa Mutt Lange producerat i mitt tycke måste vara Def Leppards Hysteria. Den tog sex år att färdigställa, bl a lär endel av gitarrerna vara inspelade en sträng i taget... Kan det bli annat än mångmiljonsuccé!

Europe bloggar

Även bandet Europe finns i bloggvärlden med anledning av kommande albumet Last look at Eden, som ska släppas under vårkanten. Bandet har tagit läsarna med på en resa i inspelning, från första trumslaget till de sista sångtagningarnna innan mixning. Kul att följa med Europe i studion och se alla videoklipp. Blir spännande att höra slutresultatet.

Nedladdningens Sverige

Det är intressant att se vad som händer med nedladdningens Sverige i kölvattnet av den nya ipred-lagen. Ingen lämnas iallafall oberörd. På Facebook kan man gå med i grupper med namn som "Hata Ipred", "Stoppa Ipred", "Nej till Ipred" osv, för att verkligen göra ett statement. Samtidigt säger de flesta att ipred inte kommer att ändra deras internetvanor, vilket förbryllar mig en aning. Varför slösar man krut på att hata något som ändå inte påverkar ens livssituation i någon negativ bemärkelse? Det verkar inefffektivt tycker jag.

John Mayer bloggar

John Mayer bloggar inför den kommande plattan, förhoppningsvis inte alltför långt borta i framtiden. Kul läsning och youtubeklipp, bl a ett där han visar hur han gör en refräng med lite sångstämmor och grejer.

Metallica inget för Örebro kammarorkester

Att Örebro kammarorkester nobbat Metallica är nästan för bra för att vara sant (första april idag dessutom). Sjätte juli 1999 får ledaren för orkestern, Gregor, ett telefonsamtal. En representant för ett av världens största hårdrocksband ringer upp och undrar om Örebro kammarorkester skulle vilja backa upp Metallica under deras konsert i Stockholm den åttonde november. De har nyss släppt en skiva med symfoniska versioner av deras låtar. Gregor tittar i sin kalender, och märker att just det datumet har de planerat in en Schumann-festival i Örebro. Så svaret blir ett vänligt men bestämt nej. Metallica fick söka sig till Berlin istället.

Synd att man missade Schumann-festivalen, den måste ha varit något i hästväg.

Ipredmannen

Imorgon träder den debatterade ipred-lagen i kraft. Lagen innebär att internetoperatörer tvingas lämna ut uppgifter om vilka abonnemnang som misstänkta IP-adresser tillhör. Det betyder att en privatperson som laddat ner eller upp olagligt material kan få ett brev på posten med räkning på uteblivna intäkter. Hur många låtar/filmer man ska ha laddat ner vet ingen ännu, vi får helt enkelt vänta på de första fallen.

Min fru var till Åhléns häromdagen för att köpa Beyoncés senaste skiva, men den var slut. De hade bara beställt ett exemplar. Skivhyllorna gapade tomma och butiken ska trappa ner på skivförsäljningen, pga att de inte säljer några skivor. Förutom ett exemplar av Beyoncé – ja, eller två om de hade varit lite mer förutseende. Få se om Åhléns kan börja sälja skivor igen efter morgondagens ipred-lag. Eller kanske internet bjuder på nya genvägar. Eller kanske CD-skivan är ett föråldrat format.

Led Zeppelin-trummor i stereo

Idag är det en självklarhet att all musik vi lyssnar på är i stereo. Men ännu 1969, när Led Zeppelin släppte sin första platta, var stereo ett tämligen outforskat område. T ex spelades trummorna in i mono, och efter truminspelningen flyttade ljudteknikern Glyn Johns en av mickarna till gitarrförstärkaren och panorerade gitarrkanalen till vänster. När han sen skulle fortsätta spela in trummor glömde han panorera tillbaka till mitten, vilket gjorde att trumsoundet plötsligt lät mycket fylligare och bredare – stereo! Så fick det legendariska Led Zeppelin-trumsoundet sin början, ett sound som många än idag försöker efterlikna.

Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk

Igår släpptes Bob Hunds nya platta med den enligt egen utsago "ganska långa titeln" Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk. Bara namnet gör ju att man blir intresserad av att lyssna på skivan, eller helst ta en fika med bandet en eftermiddag. På deras hemsida kan man läsa deras hysteriska pressmeddelande:

"När bob hund släpper ”Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk”, den 25 mars 2009, så har omslagsmakaren Martin Kann fått skriva ”Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk” på en griffeltavla så många gånger att han var tvungen och ringa upp mig mitt i natten och skrika att vi inte är kloka. Som om omslaget vore min idé… Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk.

När gitarristen John Essing går ut från Tambourine Studios, efter en inspelning, bryter han foten. Han steg ner från en trottoarkant som är 2 cm hög. Doktorn förklarar det hela som en som en förslitningsskada. Essing har helt enkelt trampat för många distpedaler genom åren. Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk.

När Conny Nimmersjö (gitarr) och jag åker tåg hem från Malmö så utbrister Conny besviket: ”Nä, nu har ju min öl blivit kall!”. Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk.

När jag ber sångaren Thomas Öberg om några ord om hans texter så får jag till svar: ”Vi valt att inte ha med texterna i bookleten. Rekommenderat tillvägagångssätt är istället att lyssna ca 180 gånger i hörlurar. Den som inte anser sig ha tid med detta får skylla sig själv, alternativt dra åt helvete. Allt enligt en urgammal Tjeckisk tradition. Förväntningarna är ställda utom allt tvivel. Texterna bör därför absolut INTE läsas på egen hand. Åtminstone inte just nu. Ty världen är en mycket, mycket vacker men ack så ömtålig plats…. Ett enda ord på fel ställe och ALLT kan vara förstört”. Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk.

När Jonas Jonasson (synt) skrattas ut av de andra för att han har större syntpark än Jean-Michel Jarre, svarar han med sin mustasch att hans far var syntare, hans farfar var syntare och att hans far, i sin tur, var syntare. Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk.

När Mats Hellquist (bas) skulle dricka ett glas mjölk och äta en banan så råkade han hälla mjölken på bananen istället för i glaset. Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk."

Brygga eller bridge eller stick

Många låtar inom populärmusikgenren använder sig av brygga innan refrängen, det som gör att refrängen får en extra skjuts från versen in i refrängen. Nu är det så att vi svenskspråkiga lite slarvigt brukar vilja kalla brygga för bridge, inte så konstigt egentligen eftersom bridge betyder brygga. Men detta kommer ändå att förbrylla en engelskspråkig, eftersom bridge i engelskan används för det som vi brukar kalla för stick, alltså det som brukar komma efter andra refrängen. Så ska ni prata låtform på engelska, använd er av följande ord: pre-chorus (eller b-section) = brygga; bridge = stick

För att citera After Shave & Galenskaparna: "Vi träffades i versen, vi blev kära i refrängen, han lämna' mig i sticket."

Plats 13: 379 skivor

Liza Marklund har en intressant artikel i Expressen 22 mars, "Träng inte ut våra musiker". Den handlar om bandet Stockholm Stoner, som valt att släppa sin skiva via Coop Extra och Coop Forum. Veckan efter skivsläpp låg skivan på trettonde plats på svenska skivförsäljningslistan, och så högt nådde de tack vare att de hade sålt, inte 37 900 skivor, inte 3 790 skivor – utan 379 skivor. Mer krävs alltså inte för att komma topp 13 i dagens musiksverige.

Samtidigt ledde trettondeplatsen till att medelsvensson började upptäcka Stockholm Stoner. Men medelsvensson behöver inte köpa skivor, bandets medlemmar upptäckte att deras skiva fanns väl tillgänglig på nätet för den som ville ha.

Så frågan är vad Stockholm Stoner hellre hade valt, att sälja 379 skivor och komma på trettonde plats, eller sälja 3790 skivor och inte alls komma på nån lista. Jag gissar på det senare.

Ingen digital Beatles

Trots att skivförsäljningen rasar och digitala försäljningen allt mer tar över, kan man fortfarande inte hitta The Beatles låtar i digitalt format. T ex iTunes, världens största skivbutik, har bara en Beatles-skiva, In the beginning, en coverplatta som spelades in innan bandet slog igenom. Problemet tycks som vanligt vara att man inte kommer överens ekonomiskt med skivbolaget EMI.

Mycket vill ha mer, man kan tycka att både EMI och bandmedlemmerna borde ha fått tillräckligt med pengar från Beatles musik. Å andra sidan, Beatles är världens genom tiderna mest framgångsrika grupp alla genrer inräknade, om nån är värd pengar så är det väl de.

Nu är inte Beatles ensamma om att inte finnas på iTunes, bl a Garth Brooks, AC/DC och Kid Rock har valt att inte lägga ut sitt material i butiken.

Enarmad trummis

Om en trummis mister sin ena arm brukar man räkna det som en tämligen stor förlust. Armar är ändå en ganska viktig del av trumspelet. Rick Allen, trummis i bandet Def Leppard, förlorade sin arm i en bilolycka 1984, och världen trodde att hans karriär var över. Men Rick tänkte annat, och tre år efter olyckan spelade han på bandets toppsäljande album Hysteria. Med hjälp av lite annorlunda lösningar (spela mycket med fötterna t ex) kunde Rick fortsätta vara trummis i det för tillfället största rockbandet i världen. Hinder är till för att övervinnas...

SRV

Vad kan vara bättre än att inleda helgen med lite blues från Mr Stevie Ray Vaughan. Han är en av tidernas främsta gitarrister, och när han dog i en helikopterolycka 1990 lämnade han en stor skara fans bakom sig. Här kommer en av hans största hits, Pride and joy.

Topp 10 sålda skivor USA

Här är listan på de tio mest sålda skivorna i USA genom tiderna. Country på första, sjätte och åttonde plats, rock/hårdrock på tredje, fjärde och femte plats. En kvinnlig artist ryms med, Shania Twain, som nummer åtta. Hur många av skivorna har du i din skivhylla?

1. Eagles – Greatest Hits
2. Michael Jackson – Thriller
3. Led Zeppelin – IV
4. Pink Floyd – The Wall
5. AC/DC – Back in black
6. Garth Brooks – Double live
7. Billy Joel – Greatest Hits
8. Shania Twain – Come on over
9. Fleetwood Mac – Rumours
10. The Beatles – The Beatles

"Man får stjäla fyra takter ifrån en annan bit."

1958 gjorde Povel Ramel revymonologen Rock-Fnykis som handlar om tonsättare Bertram Fnykström. Monologen innehåller bl a påståendet "Man får stjäla fyra takter ifrån en annan bit" och detta verkar ha etsat sig fast i den svenska folksjälen. Det var egentligen meningen att vara en befängd rolighet, och tänker man efter vore det ju ganska så konstigt ifall man hade fritt tillträde till fyra takter ur vilken låt som helst. Ta Final countdown som exempel, vars kända intromelodi presenteras på fyra takter.

Rätt svar på frågan hur många takter man får sno innan det blir plagiat är förstås noll. Tar man en melodi som redan finns så är det plagiat, även om det bara gäller några få toner. Men plagiat kräver ett original med tillräckligt hög verkshöjd (originalitet) för att vara plagiat.

Klippa gräs eller skjuta räv

Har du känt att det susat lite extra i öronen på sistone? Kan det vara så att du klippt gräset lite för länge? Eller kanske har du skjutit en räv eller två? Nedan ser du en lista på olika ljudnivåer vi kan råka ut för i livets labyrint:

10dB Hörtröskel
20dB Viskning
30dB Sus i träden
40dB Fågelkvitter
50dB Kraftigt regn
60dB Vanligt samtal
70dB Dammsugare
80dB Motorvägstrafik
85dB Max genomsnittsnivå i arbetslivet
90dB Gräsklippare
97dB Riktvärde för platser dit barn under 13 år inte har tillträde
110dB Symfoniorkester
120dB Rockkonsert
140dB Gevärsskott
180dB Kraftig explosion

Nu är det ju så att gräsklippning i tio timmar kan vara mer skadligt än ett enstaka gevärsskott (förslagsvis riktat mot räv). Åtta timmar i 85dB motsvarar femton minuter i 100dB, som ni ser i följande tabell:

Ljudenhet Acceptabel tid
85 decibel 8 timmar
88 decibel 4 timmar
91 decibel 2 timmar
94 decibel 1 timme
97 decibel 30 minuter
100 decibel 15 minuter
103 decibel 7,5 minuter
106 decibel 3,75 minuter
109 decibel 1,8 minuter
112 decibel 50 sekunder
115 decibel 25 sekunder
118 decibel 12 sekunder
121 decibel 6 sekunder
124 decibel 3 sekunder
127 decibel 1,5 sekunder
130 decibel 0,75 sekund

Vad lära vi oss av detta – jo, om du ska skjuta räv, gör det snabbt, annars kan du lika gärna klippa gräset.

Nessun dorma blir Vincero blir La Voix

Fredrik Kempe vann Melodifestivalen i lördags med sin blandning av schlager och opera. Detta är ju inte första gången Fredrik Kempe använt sig av konceptet, hans genombrottslåt som artist, Vincero, har många likheter med La voix. Kempe använde Puccinis berömda Nessun dorma i refrängen av Vincero, och vips hade han en hit. Recycling verkar vara ett vinnande recept, Nessun dorma blir Vincero blir La Voix.

Väntad vinnare

Norrköping och svenska folket röstade på La voix. Det räckte för att vinna hela Melodifestivalen. En väntad vinnare, Malena Ernman gör det proffsigt och Fredrik Kempe fick stå på högsta pallen ännu ett år. Plus för alla medelålders män som dansade så fint under numret. Alcazar hade bättre låt, men med senaste årens ESC-bakslag tycks folket vilja chansa på nåt mer udda. Att folket fick fortsätta rösta efter juryns röster redovisats var verkligen inte till Måns fördel, han ledde men fick erfara hur låt efter låt gick förbi. Vi får hoppas för Björkmans skull att Sverige för en gångs skull ska lyckas lite bättre när resten av Europa röstar. Internationella juryn gav Lavoar 1 poäng...

Det bästa med Melodifestivalen är ändå pengarna som går till Radiohjälpen varje vecka, över tre miljoner denna lördagkväll. Toppen!

Köa till U2-biljetter

I morse var det så dags, efter fyra års väntan ställde jag mig ut i morgonkylan 06:30 i hopp om att hinna köpa några U2-biljetter innan de tog slut. Jag var inte först på plats, de första hade anlänt 23:15 kvällen innan. Men med könummer 42 (som ju är livets mening enligt vissa) på handen tyckte jag ändå att chansen fanns. Och kan ni tänka er, fyra timmar senare åker jag från biljetttanten med färska ståplatsbiljetter till årets musikhändelse – U2 360˚ live på Ullevi!

Kombinationen gamla ståpälsnummer och nya kioskvältare kan göra denna konsert hur bra som helst. Ska bli spännande att se scenkonstruktionen också. Bono får hålla sig undan James Hetfield så han inte bli magsjuksmittad...

Platsnummer 42 i min hand.











Eller vad står det egentligen?

Michael Jackson gör en Henke Larsson?

Nyligen fick vi läsa att Michael Jackson gör comeback med sina sista spelningar i London, England, This is it. Men intresset är stort och Michael har redan hunnit utöka antalet spelningar plus att rykten om ny skiva börjat florera. Man kan undra om den gode Jackson är på väg att göra en Henke Larsson – deklarera sitt avslut av karriären för att sedan göra comeback, om och om igen. Det kunde innebära att londonturnén utvecklas till världsturné och comebackskivan till flera utgivningar. Men King of pop har ju mått dåligt sägs det, så vi får se hur det blir med den saken. Lika bra kondition som Henke lär han iallafall inte ha.

Tror man att detta är sista chansen kan man hitta This is it-biljetter för drygt 30 000 kr om man vill. Först till kvarn...












King of boll – Henke.

Newton Faulkner

Med jämna mellanrum försöker jag hålla mig uppdaterad på vad som händer i musikväg världen över - eller iallafall England och USA. iTunes är ett perfekt sätt att kunna lyssna på de låtar som ligger högt för tillfället. Det var så jag upptäckte Newton Faulkner, en engelsk artist med dreads som hunnit fylla 24 år. Han är känd för sitt akustiska gitarrspel, där han slår på strängarna och gitarrkroppen om vartannat. Hans debutplatta heter Hand built by robots och innehåller flera trevliga godbitar. Den stora hiten från skivan är Dream catch me, som innehåller de ingredienser som behövs för att göra en riktigt bra låt. Ofta kommer ju artister och band som slagit i England och USA till Norden efter ett tag, och jag har bara väntat på att Faulkner ska breaka här, men inget har hänt. Jag drar mitt strå till stacken och presenterar här låten som förändrade hans liv, Dream catch me:

Räkna plagiattakter

Inför lördagens Andra chansen-tävling i Melodifestivalen diskuterades det hejvilt om Star Pilots låt Higher och dess plagiatvibbar. Bland annat hörde jag en paneldebatt där man pratade om hur Boy Meets Girls (det är deras låt Waiting for a star som kan ha plagierats) skivbolag som bäst sitter och räknar takter för att komma fram till huruvida Higher är plagiat eller inte.

Men hur är det riktigt med att räkna plagiattakter? Hur många takter får man egentligen sno innan det blir plagiat? Kryssa för det rätta alternativet i veckans undersökning till höger!

Finländskt eurovisionshantverk

Här kommer två bidrag från Finlands eurovisionshistoria som oförtjänt hamnat i glömska tycker jag. Old man fiddle har den där catchiga melodin som gör att man kan nynna låten redan efter en genomlyssning. Och låten Pump pump – maken till äkta spel- och dansglädje får man leta efter! Alcazar lär ha kollat in Fredi & The Friends extra noga inför årets melodifestival.

Old Man Fiddle - Pihasoittajat (1975)



Pump Pump - Fredi & The Friends (1976)

Gissar andra chansen

Till final: Lili & Sussie och Amy Diamond. Slår ut Scotts respektive Caroline af Ugglas i omgång 2.

Nu kan ni göra nåt annat ikväll.

Seinfeld telefonsvarare

För er som inte kan komma på nåt roligt till er telefonsvarare kommer här ett tips från George Costanza i TV-serien Seinfeld.

U2 i 3D

För första gången har jag suttit i en biosalong med 3D-glasögon på. Orsaken var konsert med gruppen U2 i 3D-format. En annorlunda upplevelse att se Bono sträcka sig ut mot biopubliken, utan att det för den skull blev en orgie i 3D-effekter. Konserten och musiken var trots allt i fokus och det tackar vi för. Väldigt häftigt att se medlemmarna inpå livet, man fick en annan sorts närvaro än i vanligt format. Konserten var förstås en höjdare, U2 bjöd på både gammalt och nytt. Sunday Bloody Sunday var riktigt stark, liksom Where the streets have no name. Jag saknade City of blinding lights men man kan inte få allt.

Nionde mars ryktas det att kommande U2-turnédatumen ska släppas, och efter U23D-aptitretaren blev man ju inte mindre sugen precis.

Phil Vassar

Ni som rör er i countryträsket kanske har hört talas om Phil Vassar förr. Pianist och sångare som är stor i USA och Nashville men som aldrig släppts i Norden. Han har även jobbat som låtskrivare till andra kända countryartister, plus att man sett honom som jurymedlem i countryns motsvarighet till Idol. Fyra skivor har det hunnit bli, där nummer två i ordningen, American Child från 2002, är en riktig höjdare. Många jättebra låtar, soundet är förstås country med rockinfluenser, och så sjunger han bra också. Här kan man lyssna på titelspåret från skivan.

Klassisk musik är ju grunden till all musik

I del 6 av Musikministeriet intervjuar man Disney Channels VD Casper Bjørner, anledningen är barnprogrammet Små Einsteins, som innehåller klassisk musik. Man vill kunna stimulera barns musikalitet. Det låter ju intressant kan man tycka, speciellt när VD:n fäller kommentaren "Klassisk musik är ju grunden till all musik vi lyssnar på idag". Hmm, har han inte glömt nåt där? ...Afrika? ...Asien? ...Folkmusik?

Disney Channels VD Casper Bjørner kunde läsa på lite musikhistoria tycker jag.

No line on the horizon

Visst hör man att det är U2 på nya No line on the horizon, som släpps idag. Mitt första spontana intryck är att skivan kommer att ta ett tag att lära sig. Och det är bara positivt. Bästa låten just nu är Magnificent, en typisk U2-hit. Vore en höjdare att höra live i sommar.

Enligt egen utsago har det skrivits 50-60 låtar till nya skivan. Det började med samarbete med producenten Rick Rubin, men inga låtar från den sessionen finns med på No line on the horizon. Med Brian Eno och Daniel Lanois tillbaka vid rodret har U2 gjort resor till Marocko, New York, London och Dublin för att färdigställa albumet.

Skivan har fått gott mottagande från recensenter världen runt, Rolling Stone bl a gav skivan fem stjärnor, och kallar den det bästa de gjort sen Achtung Baby. Igår kunde man se U2 live i London, där de gjorde gratis spelning på BBC-tak. Denna vecka medverkar de varje kväll hos David Letterman. Rykten säger att augusti månad inleds med två U2-konserter i Sverige. Vore toppen det.

Fjärde delfinalen

Plagiatanklagelserna går varma efter fjärde delfinalen. Som om det skulle vara unikt att melodifestivallåtar liknar nåt man hört förr. Hursomhelst, mest handlar det om Star Pilots låt Higher, som bär stora likheter med åttiotalshiten Waiting for a star to fall och gruppen Boy Meets Girl. Velvets Take my body close har också nämnts, men i och med att den låten är från ifjol borde ju den vara lika mycket plagiat av Waiting for a star to fall som Star Pilots Higher.Får se vad som händer med Österbottens och Närpes stolthet Johan Berger. Sjunga kan han iallafall.

När vi ändå är inne på låtlikheter kan vi väl bara i förbifarten nämna jumboplatsens Du är älskad där du går (för övrigt Bobby Ljunggrens bästa bidrag i år) med Susanne Alfvengren – kolla in El Lute med Boney M, samt Malena Ernmans Lavoar (eller vad den nu hette) – som lånat refrängen av supergruppen Paddington och låten Torka... Malena har för övrigt gått direkt upp på första plats på iTunes försäljningslista, före artister som Agnes, Måns oh Alcazar. Får se vad det betyder för finalen.

Florence Foster Jenkins

Miljonärskan Florence Foster Jenkins (1868-1944) från USA var en mycket populär sångerska under slutet av sin levnadstid - men inte på grund av hög kvalitet utan tvärtom, för att det lät så taskigt dåligt. Hennes familj förbjöd henne sjunga, hon fick vänta tills hennes mor gått ur tiden innan Florence vid sextiotvå års ålder steg fram i rampljuset. Hon började spela in skivor med svåra klassiska stycken, och lyckades mycket bra enligt henne själv. Hon behövde sällan mer än en tagning per stycke. Ryktet växte och 1944 sjöng hon för fulla hos i Carnegie Hall i New York. En månad senare dog hon.



Ber om ursäkt för kattkommentarerna i youtubeklippet.

Pingisens Mozart

Pingisens Mozart in action.

Finländska eurovisionskano....

Okej, allt är inte guld och gröna skogar som kommer från de tusen sjöars land. Iallafall inte i eurovisionssammanhang. Eller vad säger ni om följande bidrag från ESC-historien?

Pave Maijanen - Yamma, Yamma (1992). En eurovisionsklassiker. Alla vet var de var när Pave yammade loss på esc-golvet. Tyvärr förstod inte Europa det genialiska med denna låt, den slutade sist...




Fri? - Beat (1990). En gång har Svenskfinland representerats i esc och det var gruppen Beat med låten Fri? Och visst klappar det finlandssvenska hjärtat ojämnt när de vitklädda äntrar scenen. Om inte melodin eller framförandet verkar övertygande, så lyssna på texten, t ex andra versen:

"Säg, varför dessa krav
Vad gör mig så svag för ditt yttre skal?
Vem ger behoven fart?
Vem gör mig till slav under all reklam?"

Djupt!

INXS utan Rock Star

INXS sångare Michael Hutchence dog tragiskt 1997 i självmord. Åtta år senare gjorde CBS en dokusåpa, Rock Star, där vinnaren blev INXS nya sångare. Vinnaren J.D. Fortune gick från att ha bott på gatan till att åka på världsturné med de australienska giganterna. Nu har det dock inte råkat sig bättre än att efter 23 månader på turné tillsammans med INXS fick J.D. ett kallt handslag och hejdå på flygplatsen i Hong Kong. Det var goodbye rockstjärnelivet, hello gatan för stackars J.D., som tydligen gjort av med alla intjänade pengar och enligt egen utsago är tillbaka i samma bil han bodde i innan Rock Star. Snacka om 15 minutes of fame. 

Tredje delfinalen

Kan man annat göra än stämma in allas missnöje över tredje delfinalen. Maken till dåliga låtar har man sällan hört. E.M.D. var helt ok, låten kanske saknade den sista knorren, men de hade i alla fall hattar. Jag hade trott på Velvet, även om låtskrivaren Tony Nilsson skrivit bättre låtar. Att låtar som Majas Här för mig själv och BWO:s You're not alone tagit sig till Melodifestivalen kan inte bero på låtkvalitet, tur att G:son och Bard känner folk... Dethär var den sämsta delfinalen på länge, i klass med Ainbusk ifjol.

Den som har starkast ljud då han dör vinner

Den som har starkast ljud då han dör vinner. Ungefär så verkar det som att dagens musikbransch resonerar när det gäller volymnivåer på skivutgivningar. Fenomenet kallas brickwall-limitering och går ut på att man försöker höja de svagaste volympartierna i en låt så mycket som möjligt, så att hela volymnivån höjs, utan några större toppar och dalar i ljudnivån. Man trycker med andra ord ihop ljudet. För bara några år sen var fortfarande ljudkvalitet och dynamik viktiga parametrar i musikutgivningar, och visst är det fortfarande viktigt, men jakten på den starkaste ljudnivån har gjort att kvalitet och dynamik har fått ge vika. Ingen vill att ens låt ska ha svagare volym än de andra på radiokanalen, iTunes mm.

Det är den digitala åldern som möjliggjort denna brickwall-limitering. Spåren på LP-skivan klarade inte av för hög ljudnivå, och kassetterna distade om volymen blev för stark.

Frågan är var denna volymjakt slutar. Problemet är att det inte går att få starkare volym utan så kallad digital distorsion, och den är inte rolig för människoörat att lyssna på. Faktum är att redan idag har de flesta skivorna digital dist - men inte mer än att vi som lyssnare inte tolererar disten. Kommer vi att tolerera mer digital distorsion i framtiden?


Här är ett bild som exemplifierar brickwall-limitering. Överst totolåten Girl goodbye från 1978, under den Vultures med John Mayer från 2006. Totos ljudkurva är mindre, med större volymskillnader under låten, medan Mayer har fått smaka på riktig brickwall, hela ljudkurvan ser ut som en tegelsten, utan några dynamiska skillnader i ljudnivån.

Shreds

För några år sen blev det en stor boom på youtube med shreds-videor. Idén är att man tar ett liveklipp med nån känd artist, och lägger sitt eget ljud på filmen. Med den skillnaden att man inte spelar jättebra. För er som missat shreds kommer här ett smakprov på Santana Shreds:

Sextiotalssound i Vetenskapsmagasinet

Gårdagens avsnitt av Vetenskapsmagasinet handlar om varför många söker det sound som fanns i sextiotalets instrument, förstärkare, mikrofoner osv. Man besöker bl a Hansastudion i Tyskland med Michael Ilbert bakom spakarna, samt svenska Softube, som gör dataprogram som simulerar gitarrförstärkare. Intressant program!

Reportaget börjar elva minuter in i programmet, och kan ses här.

Finländska eurovisionskanoner

Jag bläddrade igenom Finlands bidrag i Eurovision genom åren (ja, jag har ett liv), och med lördagens melodifestivaldeltävling i bakhuvudet kan jag inte annat än säga: Bobby Ljunggren & co borde vända blicken österut för lära sig hur en melodi ska smidas! Men i och med att Bobby säkert har fullt upp dessa dagar, tar jag tillfället i akt och spelar upp några av mina finlandsfavoriter genom åren... Crank it up Bobby!

Lapponia - Monica Aspelund (1977)
Finlands stora eurovisionslåt från sjuttiotalet, som av nån anledning inte kom bättre än tia detta år. (I alla fall betydligt bättre än Sverige, som kom sist.)




Fantasiaa - Ami Aspelund (1983)
Monicas syster gjorde denna abbaflirt 1983. Hade sopat rent i melodifestivaldelfinal 2. Slutade elva, grannländerna Sverige och Danmark gav noll poäng.




Hengaillaan - Kirka (1984)
Gå till en karaokebar i Finland, och chansen är stor att få höra denna medryckande låt. Kirka var en av Finlands största artister, och blev nia med Hengaillaan. Alltså dubbelt bättre än Charlotte Perrelli ifjol




Sata salamaa - Vicky Rosti (1987)
Det såg bra ut i början av röstningen för Vicky, efter bl a tio poäng av Norge. Femtonde plats blev det till sist, tre platser efter Sverige.




Hullu yö - Kaija Kärkinen (1991)
Att Roxette var inne hör man på Hullu yö, med en refrängmelodi som Per Gessle gärna hade skrivit sitt namn under, eller hur?




Tule luo - Katri Helena (1993)
En oerhört stark låt som undertecknad själv har framfört live vid några tillfällen. Visst blir man tacksam till livet när man hör Katri Helena leverera detta mästerverk?

Andra delfinalen

Måns blandning av Boney M och E-type gjorde susen, Hope & glory är vidare till melodifestivalfinal. Inte kvällens renaste sång, men snyggaste ljusshowen helt klart. Att det blev Heat som följer med Måns till finalen var ju en rolig överraskning, tänk att pudelrock i värsta Treat-anda är inne igen. Bra sångare iallafall.

Gissar delfinal 2

Till final: Måns Zelmerlöw, Lili & Susie

Till andra chansen: Markoolio, Amy Diamond,
Cookies n Beans (internationella juryn)

Eller hur.

Fredagen den 13:e... Håll ut!

Idag laddade jag ner Tomas Ledins senaste låt, Håll ut. Han gör en Radiohead, och gör låten tillgänglig gratis. Jag är glad att låten inte kostade mig nåt. Dock är han nykomling på 42:a plats på veckans svenska singellista. Fredagen den 13:e - unlucky for some.

Mest sålda album 2008

Dessa skivor köpte svenska folket mest under 2008:

1. Duffy - Rockferry
2. Eros Ramazotti - E2
3. Metallica - Death magnetic
4. AC/DC - Black ice
5. Il Divo - The promise
6. Sanna, Shirley, Sonja - Our christmas
7. Coldplay - Viva la vida or death and all his friends
8. Amanda Jenssen - Killing my darlings
9. Håkan Hellström - För sent för Edelweiss
10. The priests - The priests

Först på sjätte plats kommer en svensk produktion, vilket är intressant om man jämför med singellistan 2008, där sex svenska låtar hamnade topp tio. Kan det vara så att svenska produktioner satsar mer på att enskilda låtar ska bli hits än hela album? Att sen Eros Ramazotti är den näst mest sålda skivan i Sverige 2008... vad ska man säga...

Denna lista innehåller inga samlingsalbum, lägger man till dem ser listan lite annorlunda ut:

1. Melodifestivalen 2008
2. Mamma Mia! the movie soundtrack
3. Duffy - Rockferry
4. Eros Ramazotti - E2
5. Metallica - Death magnetic
6. AC/DC - Black ice
7. Il Divo - The promise
8. Sanna, Shirley, Sonja - Our christmas
9. Ljuva italienska sånger
10. Absolute christmas

Vad kan man säga - svenskar gillar schlager och italiensk musik. Känner du igen dig?

Kansas for dummies

Dags att slå ett slag för världens bästa band igen, Kansas. Jag satte ihop en playlist i Spotify på några av deras finaste hits, från första skivan Kansas (1974) till nionde skivan Drastic Measures (1983). Klicka på länken för att komma till playlisten i Spotify.

Kansas for dummies

För er som inte har Spotify, youtuba låtlistan:
Journey from Mariabronn
Song for America
Icarus - Borne on wings of steel
Carry on wayward son
The wall
Point of know return
Dust in the wind
People of the south wind
No one together
Play the game tonight
Fight fire with fire

Songsmith

Apple har ju länge haft ordentligt försprång på Microsoft när det gäller kombination musik och dator. Det vill Microsoft ändra på och lanserar Songsmith. Tanken är att man ska spela in sin egen sångmelodi i programmet, som sen gör en färdig musikbakgrund till sångmelodin man skapat. Utifrån parametrar (som t ex musikstil) man valt själv har man med Songsmiths hjälp gjort sin egen låt.

Fantastiskt... om inte... det vore så att Songsmiths bakgrunder är så dåliga att man inte tror det är sant. Inte blir det bättre när man ser deras egen promotionvideo (observera att flickan i reklamen använder Mac):



Men hoppet är inte ute för Songsmith. På nätet kan man hitta a capella-versioner av diverse hitlåtar, som man sen låter Songsmith skapa en ny låt av. Youtube vimlar av versioner på hitlåtar man aldrig trodde man skulle få uppleva. Här har t ex Eye of the tiger piffats upp av detta underbara Songsmith:

Plagiat: Idol-Kevin vs. Glenn Medeiros

Alltid kul när man får höra melodier man tycker sig hört förut. Så var det för mig med Idolvinnarlåten med Kevin, With every bit of me. Är inte låtskrivarna Elofsson och Carlsson lite väl inspirerade av Glenn Medeiros brottarhit från ljuva åttiotal, Nothing's gonna change my love for you? Lyssna och njut (på refrängerna alltså, Kevin 1:04 in i låten, Glenn 1:00).

Vinnare Edin-Ådahl

Med hela 40% av rösterna tog Edin-Ådahl hem trofén som bästa svenska melodifestivallåt någonsin. Må så vara att bara fem röstade - Som en vind är en riktig festivalklassiker. Grattis säger vi här på blogspot!

Grammy awards

Årets grammy awards har gått av stapeln, med Robert Plant & Alison Krauss som de stora vinnarna. Fem grammys blev det totalt, bl a Record of the year och Album of the year. Bland övriga kategorier hittar vi bl a:

- Song of the year: Viva la vida (Coldplay). Hade varit kul att se Sara Bareilles vinna med sin Love song men men...
- Best solo rock vocal performance: Gravity (John Mayer). Från senaste live-dvd:n. Nice!
- Best hard rock performance: Wax Simulacra (Mars Volta). Lyssna på Mars Volta om ni inte gjort det. Udda men kul!
- Best female country vocal performance: Last name (Carrie Underwood). Från en av 2008 års bästa countryskivor.
- Best contemporary r&b gospel album: The fight of my life (Kirk Franklin). En av två grammys för kvällen för maestro Kirk.
- Producer of the year, non-classical: Rick Rubin. 2008 innehöll bl a Metallica och Duffy.

Första delfinalen

Första delfinalen slut, Alcazar vidare var ju väntat. Kan bli en stark låt i finalen sen. Att det gick så bra för Caroline af Ugglas var en överraskning för mig, men en rolig sådan. Udda fågel, som hon sa själv. Men vad hade hänt med tandgluggen?

Shirley Clamp var inte i bästa form röstmässigt, men sista platsen beror nog ändå på den fattiga melodin. Varför ville Shirley sjunga den kan man undra..

Ny programledare och nytt röstsystem i all ära, men årets största förändring är kanske ändå inspelad bakgrundssång. Kraven på artisterna som duktiga sångare minskar, medan refrängerna får en extra skjuts i de feta körerna. Detta drog inte minst Alcazar nytta av.

Gissar delfinal 1

Såhär går det i delfinal 1:
Till final: Alcazar, Scotts
Till andra chansen: Emilia, Shirley Clamp,
Marie Serneholt (internationella juryns val)
Jag kan ha fel.

Bobby Ljunggrens melodifestival

SVT gör ju reklam om att alla som vill får skicka in bidrag till melodifestivalen. Men är det så enkelt för medelsvensson att komma med? Till årets festival skickades 2210 bidrag från allmänheten. Alla låtar sändes vidare till olika musikförlag som är medlemmar i Svenska Musikförläggarföreningen (SMFF). De valde efter egen smak låtar som de gillade, och skickade därefter dessa till festivaljuryn. I år blev den siffran 130 bidrag.

Samtidigt fick samma musikförlag skicka sina egna låtskrivares bidrag direkt till juryn, sammanlagt 1230 låtar detta år. Bara Lionheart, dit Bobby Ljungren hör, skickade in 130 bidrag. Med andra ord lika många som resten av SMFF-lösa i Sverige fick med tillsammans.

Juryn lyssnade igenom alla bidrag, och valde ut (efter Christer Björkmans uppmaning om genrebredd och andra viktiga infallsvinklar) 28 låtar. Av allmänhetens 2210 bidrag kom ett med. Bobby Ljunggren fick fyra.

Vad besitter Bobby som så många låtskrivare utanför SMFF saknar? Ifjol låg han bakom festivalens etta, tvåa och trea. Hur går det i år för Shirley Clamp, Amy Diamond, Molly Sandén och Susanne Alfvengren?

Som tur är fick Bobby alla sina fyra bidrag i fyra olika delfinaler.

Clarence

Jag blev vän med Clarence Öfwerman igår. På facebook alltså. Clarence har producerat Roxette. Och nu är han min vän. Känns tryggt på nåt sätt.

Som en bläckfisk på posten

Här är en kul och smått otrolig historia om en kille som beställer en skiva från internetbutiken CD-baby, och avslutar beställningen med en önskan om lite bläckfisk. Check it out:

Presentation: bästa melodifestivallåten

Michelangelo/Björn Skifs
1975 kom Björn Skifs på en ynka femte plats med Michelangelo, sedermera en legend i melodifestivalsammanhang. Låten är skriven av Björn och Bengt Palmers.

Satellit/Ted Gärdestad
Vinnare 1979 var Satellit med Ted Gärdestad, på tredje festivalförsöket. Gitarristen hade varit i USA och hört ett okänt amerikanskt band med ett coolt riff, som han tänkte han kunde låna lite ifrån. Bandet var Toto och låten Hold the line...

Kall som is/Anders & Karin Glenmark
Herreys vann 1984, syskonen Anders och Karin Glenmark kom fyra med denna schlagerrökare Kall som is. Musik av Anders, text av Ingela Pling.

Morgonluft/Per-Erik Hallin
Året därpå var det dags för Per-Erik Hallin, känd från Kalle Anka och Elvis Presley. En sjätte plats blev det med denna schlagergospel, efter att rösträknaren gått sönder och röstningen fick göras om. 1985 var för övrigt första gången man hade inspelad musik.

Dansa i neon/Lena Philipsson

Det finns flera goda alternativ från åttiotalets Lena Ph, men Dansa i neon är väl kanske ändå bäst. Lili & Sussie var tänkta för låten, men SVT satte stopp. 1987 var ett starkt år men bättre än femte plats hade hon varit värd. Låtskrivare var Tim Norell, Peo Thyrén och Ola Håkansson.

Som en vind/Edin-Ådahl
Framför näsan på comeback-Carola snodde Edin-Ådahl första platsen med denna helylleschlager. Det gick inte lika bra i stora finalen sen, men att ha slagit Carola, Loa Falkman, Peter Jöback och Lotta Engberg är inte så illa pinkat av brödraparen. Mikael Wendt skrev låten.

Kommer du ihåg mej/Jim Jidhed
Kommer ni ihåg Jim Jidhed? Han var sångare i bandet Alien men gjorde ett riktigt starkt nummer i 1991 års upplaga av melodifestivalen. Lite reggae, bra sångare och en slagkraftig melodi räckte till tredje plats, detta var Carolas år.

När jag tänker på imorgon/Friends

Visst är det härligt med musik som står och nervkittlar i gränslandet mellan sunt förnuft och dansbandsmusik? När jag tänker på imorgon med Friends är ett ypperligt exempel. Är det dansband eller är det Abba? Det är bra! - Roger Pontare borde inte ha vunnit 2000. Lasse Holm outdid himself this time.

Sista andetaget/Jan Johansen
Det känns som att melodifestivalen minskar i kvalitet för varje årtionde som går, nollnolltalet har ju varit kvantitetens årtioende. Vi hittar iallafall 2002 med Jan Johansen och Sista andetaget, att han blev sjua bakom Afrodites, Barbados och Kicki, Bettan & Lottas stolpskott till låtar är för mig en gåta. Nollnolltalets bästa schlagerballad.

One love/Johnson & Häggkvist

Till sist vill man ju gärna vara lite rebellisk och ta med One love, denna mediabespottade duo och låt. Kvällspressen ville inte att de skulle gå vidare och det gjorde de inte heller. Man skrev att "Carola skrek" och det räckte för medelsvensson. Jag tyckte direkt att det var Carolas bästa schlagerbidrag nånsin, och att det är precis sånhär musik hon borde sjunga.

Bubblare som inte lyckades komma med på listan: I dina ögon/Pernilla Emme (1993), Upp över mina öron/Orup & Glenmark (1989), We're unbreakable/Sahlene (2003), Växeln hallå/Janne Lucas (1980), Bang en boomerang/Svenne & Lotta (1975), Ring ring/Abba (1973)